Jourhemsberättelser

Att bli jourhem är en givande och rolig upplevelse men vi förstår att det kan kännas osäkert att ta steget utan att veta vad det innebär. På denna sida har vi därför samlat berättelser från våra jourhem där du kan läsa om deras erfarenheter och tankar kring att öppna sina hem för katter i nöd.
Jourhem - Connor och Cindy
Tog in Cindy och Connor efter att min egen katt gick bort i december. Dels för att ta mig igenom sorgen, och för att jag alltid har velat hjälpa utsatta katter och få dem att känna sig trygga. 
 
Connor och Cindy kom till mig ungefär i julas. 
Dessa två var i början två riktiga  skyggisar. Det har varit månader av att hitta lösningar, tålamod och vara minst sagt lika envis som dessa två!
Men jag kan nu med glädje säga att allt slit och tålamod har gynnat sig. Nu går de båda omkring, leker, busar och gosar med varandra. Njuter helt enkelt att få komma in i tryggheten. 
Händer är fortfarande läskigt, men det blir lättare för varenda dag som går, utmana dem samtidigt som att låta dem ta allt i sin egen takt. 
 
Jag är också så tacksam för min kontaktperson på Slättens Katthjälp! 
Har fått så mycket bra stöd och ett gott bemötande, så jag har bara gott att säga om Slättens katthjälp. 
Tycker verkligen många borde testa att vara jourhem, för det är så otroligt givande och jag har lärt mig så mycket på korttid. 

Maj 2024, Norrköping
Jourhem - Fia

En representant från föreningen hade nära kontakt med mig om avlämning och förberedelser. På grund av hur tjock hon var så visste vi att hon var dräktig redan när hon fångades in. Representanten från föreningen höll mig även uppdaterad under infångningsdagen vilket kändes tryggt. 

 

Fia kom till mig en fredag eftermiddag och hon var då väldigt stressad av bilturen. Hon flåsade mycket och verkade orolig. Jag hade förberett ett eget rum till henne och gjort i ordning lite boplatser åt henne med filtar. Hon valde dock ändå att ligga på golvet eller under katträdet. Hon var på sin vakt men lät oss efter några dagar klappa på henne och vissa stunder tyckte hon nog till och med att det var mysigt. De första två dagarna matvägrade hon vilket var oroande så då fick jag smeta blötmat runt munnen på henne så att hon slickade i sig det. Vi testade många olika märken och sorters mat och lärde oss vad som fungerade. 

 

Efter ca 3 veckor födde hon sina tre ungar. Hon jamade mycket och sökte kontakt redan dagen innan, vilket visade oss att något nog var på gång. De första två veckorna var hon väldigt överbeskyddande och vägrade låta oss komma nära hennes ungar. Det var som att börja om lite från början igen. Med lite tid har  hon börjat lugna ner sig och litar mer och mer på oss. Fortsättning följer!

Maj 2023, Linköping
Jourhem - Stjärna

Jag har varit jourhem till Stjärna innan jag bestämde mig för att adoptera henne. Skulle verkligen rekommendera att bli jourhem då det är en väldigt givande upplevelse. Man får verkligen känna att man hjälper till samtidigt man får vara med om en katts förvandling. I mitt fall var hon väldigt rädd för allt som hände runt henne i början, men blev sedan så bekväm att hon nu sover i min säng de flesta nätterna. Denna resa är otrolig att uppleva! Man ser en sådan skillnad bara genom att ge tid och kärlek till en katt som verkligen behöver det. 

 

För mig var det ett bra steg då jag gick i tankarna att adoptera men visste inte hur det skulle gå ihop med mitt liv. Detta var ett bra sätt att känna av hur det verkligen känns att ha katten hos en innan man tar något större beslut. Även om det inte blir adoption, har man en extra kompis hemma som påminner en hur viktig man egentligen är för de små liven.

Maj 2023, Linköping
Jourhem - Bernard och Bianca
Att vara jourhem hos Slättens katthjälp är i mitt tycke kanonbra. Har första rundan med missar och får bra support från min kontaktperson. Väldigt lätta att nå och underbara med att bolla idéer med. Om något inte känns ok eller bra så är det bara att ringa eller sms:a så får man respons väldigt snabbt. Jag har t.ex. ingen jättestor erfarenhet av kattungar men med den backup jag får känner jag mig trygg med att ta emot ungar. Har även fått mat och sand utan att ens bett om det. Det känns jätteskönt eftersom jag själv inte har bil.

Mars 2023, Linköping
Karantänshem - Bernard och Bianca

Som karantänshem hade jag katterna hos mig endast 3 veckor i ett karantänsrum avskilt från mina egna katter. Det var god kontakt med representanten som skulle lämna katterna hos mig. Från början var katterna väldigt rädda men jag fick goda råd från föreningen om hur jag kunde arbeta med dem.

  

De klarade av direkt att gå på pelletslådan och de åt bra men mest under natten. Jag fick vara noga med min handhygien när jag gick mellan rummen och se till att inte gå mellan rummen i samma strumpor eller använda något form av skydd på fötterna. 

 

Efter att de hade varit hos mig i 3 veckor så hämtades de av en representant från föreningen för att tas till veterinären. De kastrerades, vaccinerades och chippades och fick sedan åka vidare till sitt jourhem där de kunde få landa ordentligt. Då var det dags för mig att sanera rummet innan jag kunde öppna upp det för mina egna katter igen.

Februari 2023, Linköping

↑